Hej Friend
Det finns ett ögonblick â sĂ„ flyktigt att det nĂ€stan inte mĂ€rks â dĂ€r berĂ€ttelsen börjar.
För ett föl Àr det kanske nÀr mamman slickar den första gÄngen, eller nÀr mÀnniskohanden för första gÄngen snuddar vid den lilla kroppen.
För oss mĂ€nniskor? Kanske nĂ€r nĂ„gon sa: âVar inte sĂ„ kĂ€nslig.â Eller nĂ€r vi fick lĂ€ra oss att duktighet var en valuta för kĂ€rlek.
Vi prÀglas.
HĂ€sten.
Och mÀnniskan.
LÄngt innan nÄgon av oss lÀr sig tygla sina rÀdslor. LÄngt innan vi sÀtter namn pÄ vÄra kÀnslor.
đ NYTT PODDAVSNITT
FölprĂ€gling & RyttarrĂ€dsla â NĂ€r gamla mönster rider med
Vi pratar om:
đŒ Hur de första veckorna i ett föls liv sĂ€tter tonen för hur det kommer tolka kontakt, press och tillit.
đ„ Hur inlĂ€rd hjĂ€lplöshet uppstĂ„r â hos bĂ„de hĂ€st och ryttare.
đ Varför ryttarrĂ€dsla ofta handlar om nĂ„got djupare Ă€n sjĂ€lva hĂ€sten â om gamla mönster, skam och sjĂ€lvkritik.
đ Hur vi kan börja om, bĂ„de för hĂ€stens skull och vĂ„r egen.
"RyttarrĂ€dsla Ă€r inte svaghet. Det Ă€r ett rop frĂ„n det inre barnet. Ett minne frĂ„n en tid dĂ„ vi inte hade trygghet nog att sĂ€ga nej â och inte mod nog att sĂ€ga ja."
đ§ Lyssna pĂ„ avsnittet nu:
FölprĂ€gling & RyttarrĂ€dsla â NĂ€r gamla mönster rider med
đ Finns pĂ„ Spotify, Apple Podcasts och direkt pĂ„ heartsandhorses.se
đ± FölprĂ€glad för livet
Forskningen Ă€r tydlig: de första levnadsveckorna hos föl Ă€r avgörande för hur de kommer relatera till vĂ€rlden. Under den kĂ€nsliga perioden prĂ€glas hjĂ€rnan av dofter, röster, rytmer â och av trygghet, eller bristen pĂ„ den.
Det föl som fÄr en trygg, konsekvent och vÀnlig nÀrvaro utvecklar nyfikenhet, social kompetens och förmÄga att ta in lÀrande.
Det föl som hanteras av en stressad, dominant eller frÄnvarande mÀnniska?
Det lÀr sig undvika kontakt. Det lÀr sig maskera sin rÀdsla. Det lÀr sig att nÀrvaro Àr lika med fara.
Vi ser det i den unga hÀsten som aldrig kan slappna av i sÀllskap.
I individen som stÀnger av sÄ fort nÄgot blir svÄrt.
Och i den vuxna hĂ€st som bĂ€r pĂ„ mönster den sjĂ€lv aldrig valt â för att mĂ€nniskan valde Ă„t den frĂ„n början.
đȘ Och vi dĂ„?
Det Àr lÀtt att peka pÄ fölprÀglade hÀstar.
Men vad med oss sjÀlva?
"Det Àr lÀtt att krÀva tillit av hÀsten, nÀr vi inte ens har tillit till oss sjÀlva."
Vi bÀr ocksÄ mönster.
Vi Àr ocksÄ prÀglade.
Av vuxna som Àlskade oss, eller inte förstod oss.
Av miljöer som var trygga, eller fulla av krav.
Av vÄr plats i familjen, i flocken, i vÀrlden.
SĂ„ nĂ€r vi kliver in i stallet och försöker vara âden vuxna i rummetâ, vem Ă€r det egentligen som hĂ„ller i repet?
Ăr det den mogna, medvetna versionen av oss sjĂ€lva?
Eller Àr det ett inre barn, prÀglat pÄ osynlig rÀdsla och livslÄng anpassning?
đ RyttarrĂ€dsla â ett uttryck för nĂ„got större
Jag har arbetat med tusentals ryttare genom Ären.
RÀdsla Àr inte ovanligt. Men det mest fascinerande Àr detta:
Det Àr sÀllan rÀdslan för att ramla av som Àr den verkliga boven.
Det Àr skammen.
Det Àr kÀnslan av att inte rÀcka till.
Det Àr sorgen över att inte kunna ge hÀsten det man vill.
Det Ă€r den djupa, outtalade rĂ€dslan för att inte vara en âriktigâ hĂ€stmĂ€nniska.
"RyttarrÀdsla Àr sÀllan bara rÀdsla. Det Àr en inre spegel. Och det Àr ofta fölprÀglat, fast i mÀnsklig form."
Forskning visar att ryttarrÀdsla inte bara hÀnger ihop med olyckor eller fall, utan ocksÄ med tidigare livserfarenheter, brist pÄ emotionellt stöd i ridutbildningen, och bristande trygghetsrelationer.
Med andra ord: det handlar ofta mer om din historia Àn om hÀsten framför dig.
đ InlĂ€rd hjĂ€lplöshet â den farligaste lydnaden
Och nĂ€r bĂ„de hĂ€sten och mĂ€nniskan bĂ€r pĂ„ mönster av passivitet, kontroll, lydnad och tysthet â dĂ„ möts tvĂ„ kroppar som försöker överleva, inte leva.
Hos hÀsten kallas det inlÀrd hjÀlplöshet.
Hos mÀnniskan kanske vi kallar det "prestationsÄngest", "sjÀlvkritik" eller bara "jag vÄgar inte mer".
"Det Àr inte farligt att vara rÀdd. Det farliga Àr nÀr vi slutar försöka förstÄ varför vi Àr det."
đĄ SĂ„ hur börjar vi om?
Genom att gÄ tillbaka.
Inte för att fastna i det förflutna, utan för att förstÄ det.
Och sedan â steg för steg â vĂ€lja nĂ„got nytt.
För fölprÀglade hÀstar kan vi skapa nya erfarenheter. Vi kan bli den mÀnniska som ger tillit, konsekvens, tydlighet och trygghet.
För fölprĂ€glade mĂ€nniskor kan vi skapa utrymme att andas. Att ifrĂ„gasĂ€tta vĂ„ra egna mönster. Att ge oss sjĂ€lva det ledarskap vi kanske aldrig fick som barn â men som vi idag kan ge oss sjĂ€lva.
⚠Partnerskap Àr inte teknik. Det Àr historia, nÀrvaro och vilja.
I vÄr onlinekurs Partnerskap gÄr vi pÄ djupet med detta.
Du fĂ„r förstĂ„else för hĂ€stens beteende â men ocksĂ„ för dina egna tankar, reaktioner och kĂ€nslomönster.
Det handlar inte om att bli perfekt.
Det handlar om att bli nÀrvarande.
Och det, min vÀn, Àr den största gÄvan du kan ge bÄde dig sjÀlv och din hÀst.
Köp din kurs hĂ€runder! đ
đ Och du, glöm inte att följa oss för mer inspiration: